Lova Lundberg är lärare i dibmaduodje på skolan och kommer från Idre, Älvdalen. Hon har bred erfarenhet inom skinn- och textilslöjd och har bland annat tagit emot Thomasson-stipendiet.
– När vi slöjdar på skolan är bruket i fokus, att vi slöjdar ett föremål som i första hand ska kunna användas, säger Lova. Det ska tåla slitage och vara brukbart för ändamålet – ett par skor ska exempelvis vara värmande och vattentäta. De alster vi gör som vi klär oss med ska även kunna berätta något om vilka vi är, var vi kommer ifrån och vilken tillhörighet vi har.
– Det är sedan med tiden och erfarenheten man utvecklas, menar Lova. Man får en egen förståelse, tolkning och stil. Perfekt kan det aldrig bli i början, men det är inte heller det vi eftersträvar. Man går på skolan för att lära sig. Och det viktigaste är att du som student känner dig nöjd, lär dig någonting, är kreativ, tycker det är kul och ser din utveckling. Slöjda för dig själv och inte för andras blickar.
– Att lära sig en teknik och hur man slöjdar olika föremål från grunden tar tid. Det finns flera sidor av en läroprocess. Frustration och misslyckanden är något alla upplever oavsett erfarenhet och kunskap. Men med tiden minskar misslyckandet, man utvecklar en större tolerans och tålmodighet för frustrationen. Det är inte en rätt linje från kunskap, görande till färdigt resultat. Det krävs att man testar och gör om och gör nytt och inte fastna i detaljer utan ser helheten.